Teater-, historia- och bakelseälskarens land

'PE' aka Nelson Mandela Bay Metropolitan Municipality

För att samla material för mitt exjobb har jag tillbringat en vecka i Port Elizabeth (i folkmun: PE), Sydafrika. En fantastisk vecka, ett minst sagt spännande land.

Varför just dit? Inspirerat från det jag jobbar med på UNIDO utgår exjobbet från att många industrier (branscher) har blivit mer globaliserade. En sådan industri är bilindustrin (andra exempel är elektronik och tyg-och klädesindustrin). Ni vet vad det handlar om: företag världen över konkurrerar inte bara med lokala konkurrenter utan med företag från världens alla hörn. Outsourcing, off-shoring, near-shoring och så vidare beskriver detta. På grund av sitt mörka förflutna öppnade Sydafrika upp för handel och investeringar 1994, senare än många andra länder som därför varit utsatta för global konkurrens under längre tid och därmed tvingats effektivisera. För att på kort tid komma ikapp omvärlden skulle man kunna tänka sig att Sydafrikanska företag i bilindustrin har gått igenom ett stålbad för att öka sin effektivitet och konkurrera i den minst sagt krävande bilbranschen. Det är därför jag siktar på sydafrika.

Och när man pratar bilindustrin i sydafrika hamnar man lätt i PE – tidigare kallad ’Motown’ – på grund av stadens fordonskluster. Med den bakgrunden har jag i veckan studerat ett antal leverantörer för att se hur de uppgraderar sin teknologi och blir effektivare. För effektivitet är ett måste med krävande kunder och konkurrens från låglöneländer på uppåtgående. Flera jag pratat med använder ett talande uttryck: ”stuck between a rock and a hard place” (ungefärligt översatt: ’fast mellan en klippa och någonting hårt’). Med mycket intressanta tankar i bagaget väntar nu hårdkörning och framläggning så småningom.

Men jag hann se mer än så under min korta vecka i PE. Tillsammans med en guide var jag på besök i en pub i ett av de gamla ’townships’ som man hittar här och där i PE igår kväll. För musiken stod den lokala kyrkans gospelkör. Jag hade lätt gått i kyrkan om jag bott där! Hela puben inklusive stela turister skakade sina lurviga.

skjul i ett township i närheten av red district, PE

Var grymt kul, intressant och hjärtskärande att se dessa delar av PE. Under apartheidtiden byggdes townships dit de svarta tvingades flytta för att separera vita och icke-vita (svarta, färgade, etc.). Townshipsen ligger utanför centrum och ser ofta ruffiga och nedgånga ut. Trots det är långtifrån alla som bor där fattiga. Gemensamt för dem som bor där är att de är svarta. Enligt min guide Nelson är gemenskapen stark och bidrar till att även de som svänger in på grusvägarna i den nyaste BMW-modellen väljer att stanna snarare än att flytta ut till mer välbärgade kvarter.

Har ni förresten sett Russel Peters stand-up om afrikanska klick-namn (http://www.youtube.com/watch?v=Yj-1kp777NM) ? I PE är det tredje officiella språket Xosha (uttalas [’klick/smack’-ossa]), och det klickades hejvilt. Helt omöjligt att härma, tro mig jag försökte. För övrigt måste [smack-ossa] vara ett dåligt hund- eller hästägarspråk.

Nu går snart mitt flyg härifrån Johannesburg, så det blir en patenterad punktlista som får avsluta. Vad mer?

• De afrikanska pingvinerna kan ses på några av öarna utanför PE, men inte på direkt på stränderna.
• Att köra på vänster sida är klurigt i början. För de som är obotligt högerhänta (hint för vissa!) rekommenderas automatväxlat .
• Såg elefanter och kuddus i massor, men inga lejon.
• Bufflarna i Addo är sjukdomsfria och kostar i runda slängar €350 000 per stycke för hugade spekulanter. Jag var sugen, men väntar tills mina CSN-lån är betalade.  Sydafrika är en intressant mix av Europa och Afrika, mellan industrialiserat och under utveckling.
• Klick i språket är rätt häftigt. Det finns tydligen en ”the click song” från en lokal artist. Youtube-a den!
• Vintern (vår sommar) är valsäsong. Jag såg 5st av ren tur.
• Alla hus kring mitt B&B hade taggtrådsstängsel och väpnade insatser vid rån.
• Läste i morgontidningen att 34% av befolkningen i PE är HIV/AIDS-smittade.
• En liter hembryggt vin i det township jag besökte kostar R2 (ungefär 2kr). det sägs vara effektivare än gott.
• Åk dit!

Nu tillbaka till Wien för att avsluta UNIDO-internshipet. 31/7 blir sista dagen. Sen hemåt svea rike och den fjärde storstadsregionen (dvs linköping för de som inte hört om detta ambitiösa projekt).

För övrigt borde alla stödja Calabash Trust (http://www.calabashtours.co.za/trust.htm)

På begäran.

Detta är kanske det inlägg som jag själv skulle varit mest intresserad av att läsa innan jag började mitt internship. Utan att ge en heltäckande bild kommer här nämligen några rader på ett ämne som skulle kräva spaltmeter: Vad är det för människor som jobbar på FN i Wien?

Svaret är enkelt och självklart: alla möjliga sorter och typer. Samtidigt finns några gemensamma nämnare värda att nämna…

interns in rotunda

Många har en imponerande akademisk bakgrund (London School of Economics, University of St Andrews, Harvard, Diplomatic Academy of Vienna, o.s.v.) medan andra kommer från C-huset på Linköpings Universitet. De flesta pratar minst 3 språk, men många pratar många fler än så. Hörde i onsdags om en intern UNODC (UN Office on Drugs and Crime) som är flytande på 7 språk och lite knagglig på ytterligare 3. Många har flera internationella jobberfarenheter innan de får sitt V.I.C. ground pass. Eftersom de flesta tjänster kräver ett antal års arbetslivserfarenhet är de flesta som har fast anställning kring 30 år eller uppåt. Många har själva varit interns eller konsulter (på FN) innan de blir fast anställda. Tre av mina intern-polare har ambassadörer i familjen och många har kontakter i någon organisation eller på någon ambassad som kan hjälpa dem att komma in, och navigera, i FN-strukturen.

De flesta interns är studenter, mellan 22 och 27 år och antingen just klara med sin Bachelors degree (kandidatexamen) eller inne på sin MSc (”Magisterexamen”). Många interns på UNIDO har pluggat antingen Internationella Relationer, Nationalekonomi eller Utvecklingsekonomi (development economics). Min tidigare kontorskompis från slovenien skriver till exempel sitt exjobb inom Foreign Direct Investment (direktinvesteringar från utlandet) på Balkan. På UNODC är det mest juridikexamina. Min mexikanske polare tog till exempel sin examen efter att ha skrivit examensuppsats om den mexikanska knarkhandeln. Även om det inte finns något formellt krav på att den administrativa personalen ska ha utbildning, har de flesta en MSc. Av den delen av personalen som är ”experter” – så kallade P-staff – har alla minst en MSc och många (minst) en doktorsexamen. Min handledare var forskningschef på ett forskningsinstitut i Holland innan hon kom till UNIDO. Hon har en doktorstitel och har publicerat en lång rad artiklar och böcker. Hon var även talskrivare åt den förre generaldirektören på UNIDO. I korta drag kan man säga att hon har bra koll.

Annars är folk som folk är mest (underbart uttryck, för övrigt): tycker att det är kul att träffa folk, kollar på fotboll, går på sightseeing, dricker kaffe, njuter av värmen, kommer till jobbet lite tunga i huvudet efter för mycket jordgubbssaft kvällen före, förknippar sverige med IKEA och ABBA och blonda damer, etc. etc. De flesta är öppna, utåtriktade och seriösa.

Summa summarum skulle jag alltså vilja beskriva mina kollegor och överordnade som vanliga, internationellt intresserade och öppna människor.

Nu var det länge sen sist, vilket beror på ett mer eller mindre galet tempo i ett sommarvarmt Wien. 

Men, för två helger sen drog jag och 7 andra till Budapest (3h med tåget) för att äta soppa, träffa ungrare och bada i klassiska offentliga bad på Buda-sidan (och vi argumenterade kraftfullt för att alla som saknade badkläder skulle hyra de lokala speedos som erbjöds.). 

Tatyana, Antoine, Selyna, Simon, Judith, Mauricio, jag och Agustin på Pest-sidan, med utsikt mot Buda

Visste ni förresten att Budapest består av stadsdelarna Buda och Pest som ligger på varsin sida av Donau? Kunde det lika gärna blivit Pestbuda? Vem vet. I Buda hittar man i alla fall de UNESCO-märkta slottskvarteren och ”gamla stan”. Vi bodde på Pest-sidan som också var riktigt mysig. Framförallt hittade vi en riktigt trevlig restaurang- och bargata vid namn Nagymezo. Vi njöt länge av ”Instant” och ”Piaf”, två riktigt kul-iga ställen.

Gänget på Instant

Jag måste åka tillbaka, av två skäl. Det blev för det första inga bad för oss. När vi kom till badet vid 17 på lördag em hade de redan stängt och städade inför öppnandet vid 22 samma kväll. Baden är alltså öppna både dagtid och nattetid – ett nattbad någon? Och för det andra var staden en riktigt intressant blandning av gammal kejsardömestad (under Österrike-Ungern – tiden), kommunistiskt styre och EU. Några av kompisarna liknade det vid Madrid, andra vid Buenos Aires. Alla var överens om att det är en riktigt trevlig stad. Och att det var en grymt rolig helg.

Så, frågan är inte ”om” utan ”när”. Ytterligare en Budapest-helg måste det bli.

Formellt sett tog Wiens balsäsong slut för någon vecka sedan. Så, betyder det att jag kommer att få åka härifrån utan att gå på bal? Nej, som tur var fick jag och d chansen att gå på Wiens diplomatakademis ”charity ball” igår. Efter en öppningsceremoni med sång, spel och traditionell öppningspolonaise fick vi vanliga dödliga prova på valstakterna. Det var jättekul! Fantastiskt vackra flöt vi fram över golvet på ett sätt som självaste mozart hade tyckt om (tyckte vi i alla fall).

Förutom dans var det också en massa kompisar och kollegor från UN, trevliga studenter, hedersgäster o.s.v. att mingla med, vilket var grymmarns roligt. Förhoppningsvis får jag chansen att ta en svängom även nästa gång det börjar vankas balsäsong, i jan 2010. Och då får det bli på Hofburg (Slottet).

I torsdags var det alltså konsert med Wienersymfonikerna, ni vet de som spelar nyårskonserterna från Wien varje år. Jag hade inspirerat många av mina intern-kollegor att komma; ungefär 15 in alles. Jag väntade förväntansfullt under den inledande missljudet när hela orkestern finstämmer instrumenten samtidigt. Sen började de spela. Och det lät precis som om de fortsatte att stämma instrumenten! dissonanser, omelodiskt och konstigheter. Under det första stycket, närmare 30 min, satt jag faktiskt och försökte: 1. att hålla mig för skratt och 2. att tänka ut något sätt att bortförklara detta för mina kompisar som jag dragit dit.

Ok, så förklaringen var att det första stycket var delar ur ett ballett-stycke av Strawinski. Jag kan helt enkelt för lite för att uppskatta det. Andra stycket var en pianokonsert av Strawinski som var bättre. Efter paus blev det ”klassisk” klassisk musik av Haydn. Riktigt riktigt bra! Även de andra uppskattade det så jag kunde gå ut med högburet huvud.  

Idag är för övrigt en lugn lördag. Gorazd och jag ska ta en kaffe så småningom men jag vet inte riktigt när. Jag ska köpa galgar också – vilka stora planer!

Djupt hedrad över att få bidra till Johans FN-dagbok sätter jag mig framför datorn och rådfrågar mitt inre, hur ser Johans arbete egentligen ut från min synvinkel? Gud ska veta att jag fått frågan.

Få se nu. Rent konkret vet jag att hans handledare heter Olga och att Johans fönster är det åttonde fönstret från höger, tredje uppifrån. I ett av de där husen som ser ut som WallE, ett orange åbäke på två ben som man tror ska resa sig upp och gå i vilken sekund som helst.

Det har också kommit till min vetskap att det är balsäsong i Wien (det är ok att fnissa här, det gjorde jag också). Jag är en liten gnutta sugen på att gå på bal, det erkännes. Bal, slott, Wien, vals: javisst. Men en FN-bal? Mein gott, jag kan ju bara tre språk, jag måste vara okvalificerad? Du har kanske läst Johans inlägg om LBI och fikapauserna? Jag är stolt men inte så chockad, Johan är skolad i nätverkande och Wien är känt för sina bakverk. Såklart man ska fika fyra gånger om dagen.

Publikationer och excelfiler är nog det enkla svaret på den inledande frågan. Och vad jag förstått av Johan så är det inte gamla gubbar med långa vita skägg som grubblar och grymtar och ropar ”Eureka: nu räddar vi världen” som skriver publikationerna. Det är Helt Vanligt Folk, med vett bakom pannbenet men inte alls så idealistiska som jag trodde de skulle vara. Eller så är de det, fast det inte syns utanpå.

Nåväl. Jag ska iallafall bevaka flyniki.com för att försöka ta mig ner till Wien medan det ännu är balsäsong. Om inte annat är det kul att ha sett en bal, en gång i livet. Vad pysslar Annan med nuförtiden?

// D

Lunch Break Initiative / Invitation (LBI). Så heter det eminenta nätverk av praktikanter på VIC (där finns ett antal FN-organ: UNIDO, UNOffice on Drugs and Crime-UNODC, CTBTO, IAEA, UNCITRAL, UNOV, etc…). Visst är LBI ett…hm…konstigt namn?! Det låter som att före initiativet hade ingen lunchrast utan fenomenet att man slutade jobba och åt någonting mitt på dagen kom först med det fantastiska LBI. Kônstigt.

Men, LBI är grymt bra! Varje lunch ses de som kan komma och käkar lunch på restaurangen tillsammans. På detta följer kaffe på 7:e våningen. Sen ses vi igen bortåt 16 för ytterligare en kaffe på 7:e våningen. Utöver dessa mer eller mindre dagliga roligheter brukar vi ses en hel del utanför portarna. Hittills har vi hunnit beta av ett antal barer, restauranger och klubbar – grymmarns roligt! Många av praktikanterna är riktigt schysta och roliga, och vi gör stan osäker lite då och då. Igår var det t.ex. karaoke-kväll . Efter en fantastisk version av ”Wonderwall” är vi helt säkra på att en manager var på väg att signa oss, men så bidde det inte.  På tal om Oasis kollade jag på Champions League på samma irländska pub som Liam Gallagher i onsdags. kändispoäng till mig. Och, världen är liten ibland. 

Snart blir det en sväng till ett kafé/bar som heter ”das Möbel” (-Möbeln) som verkar helkonstig men rätt kul. Trevlig lördagkväll på er!

Breaking in and Moving up

I tisdags presenterade UNIDO sin ”Industrial Development Report 2009″, den som kallas UNIDOs flagship report. Med bland annat Paul Collier (professor på Oxford Uni, författare till ”the bottom billion” etc.) och de skarpaste hjärnorna i hus D på VIC (Vienna International Center) bland författarna är det en på många sätt gedigen rapport, som heter ”Breaking In and Moving Up: New Industrial Challenges for the Bottom Billion and the Middle-Income Countries” (lite kort om vad den handlar om kommer i slutet av inlägget).

I tisdags klev alltså DG (Director General) Dr Yumkella upp i talarstolen och sa några väl valda ord. Eller ja, han snackade efter att UNIDOs talesman hälsat alla excellenser, press, anställda och övriga välkomna på en engelska som t.o.m. den engelska drottningen hade varit stolt över. För de som inte förstår engelska fanns en sådan där liten översättningsdosa där man kunde välja mellan allsköns officiella FN-språk. Efter att DG hade dragit de viktigaste punkterna, och huvudrådgivaren gått igenom resonemangen var det frågestund. Först Japan: på knagglig engelska sa den trevliga representanten för landet (med en skylt på sin plats förstås) att han inte hunnit läsa rapporten men att det var väldigt bra och viktigt att en sådan rapport tagits fram (det sa han nog ca 6ggr). Sen var det Frankrike: (ungefär nu hade nog drottningen fått hjärtattack pga dialekten) representanten för det fantastiska vinlandet frågade direkt efter när översättningarna av rapporten kommer. DG svarade avmätt. representanten för Storbritannien utlyste att kopplingar till finanskrisen bör undersökas. 

Sen, efter ett besök i UNIDOs finrum var det tillbaka till jobbet för att jobba vidare med nästa Industrial Development Report, den som publiceras 2010. En kort men kul inblick i det internationella ”finrummet”.  

Kort om rapporten - Grymt intressanta argument och statistiska och teoretiska bevis. Författarna visar bland annat att det är genom att diversifiera sin tillverkande industri som ett land kan växa snabbt under lång tid. I ett land som saknar bra institutioner och en utvecklad industri argumenterar den att stora naturresurser på lång sikt snarare ger ett sämre ekonomi än om de inte funnits i landet (BNP-mässigt). Den visar att det är möjligt för de fattigaste länderna att slå sig in som delar i produktionskedjan eftersom: produktionskostnaderna i Kina ökar i takt med landets ekonomiska tillväxt vilket ökar de fattiga ländernas möjlighet att konkurrera med låga personalkostnader, att produktionen bryts ned mer och mer vilket gör det enklare att slå sig in i globala företags produktionskedjor och i-ländernas potential att introducera handels- och biståndspolitik som minskar trösklarna för fattiga länder. Sedan ges rekommendationer om att infrastruktur bör stödjas för att möjliggöra industriell utveckling, att regeringar bör stödja industriella kluster och regional integration. När det gäller samarbetet mellan de fattigaste länderna och I-länder är mindre komplicerade handelsregler en rekommendation och en annan är att använda sig av s.k. ”Aid for trade” (Bistånd för handel). Aid for trade innebär att ett fattigt land stöttas att bygga upp de delar i samhället som kan möjliggöra att de själva kan börja exportera varor (t.ex. investeringar i infrastruktur, skolsystem etc.), och är någonting som bl.a. Sverige gör redan (=bra!). 

Das ist alles…du hittar den snärtiga rapporten här: http://www.unido.org/index.php?id=o6397

Annars är stödpaket rätt modernt just nu, med Obamas fantasisumma i spetsen. Så, kommer allt att bli bra nu? Här kommer några tankar om finanskrisen, hur det påverkar världen och hur stödpaket kan vara till hjälp (många stora saker, bear with me, och skriv sen vad ni tycker): 

• Mycket förenklat kan man säga att finanskrisen har sina rötter i den amerikanska boende-bubblan. Sub prime-kris och finansiell instabilitet ledde till en kollaps på ”the asset market” och eftersom detta bland annat ledde till lägre värde på privata egendomar blev det svårare för konsumenter att låna pengar att handla för. Detta minskade konsumtionen ytterligare. Nu råder en osäkerhet som gör att folk i allmänhet går mot att ta mindre risker, och mer än tidigare sparar pengar snarare än att konsumera.  
   
• Eftersom både finansiella system och handelsvägar är globala har hela världen påverkats av det som hände i USA, även om olika länder påverkas olika mycket och på olika sätt. Generellt sett slår krisen hårt mot ”industrialiserade länder”, som i flera fall kommer att uppleva negativ tillväxt under krisens värsta timmar.  De länder som byggt sin snabba tillväxt under många år på den USAs stora och växande aptit för importer drabbas givetvis hårt av den plötsliga kollapsen i efterfrågan. Här kommer t.ex. Vietnam, Kina, Malaysia etc. in på banan. För mycket fattiga länder (”least developed countries” -LDCs) kan krisen dock ha en mindre påverkan, av två skäl. Dels är dessa ekonomier mindre sammanlänkade med ”västerländska” finansmarknader, vilket inte skapar samma oro och instabilitet. Dels har en minskad efterfrågan av varor (däribland även matvaror) lett till minskade priser, vilket kan vara positivt för LDCs där befolkningen spenderar en relativt stor del av sin inkomst på basvaror som just mat. Samtidigt är dessa länder ofta beroende till stor del av bistånd från I-länder. När alla I-länder drabbas hårt under krisen är det tyvärr troligt att det totala biståndet minskar, vilket har stor påverkan på LDCs.   
• Ett stödpaket är tänkt att vara en injektion i ett lands ekonomi, för att ersätta den minskade efterfrågan som krisen har skapat. Syfte: att få folk att köpa saker; konsumera, konsumera, konsumera. Men, gör folk det? Rent teoretiskt sett: nej. Pga krisen är folk ovilliga att ta risker, och sparar hellre pengar än att investera. Staten behöver ju dessutom finansiera sina bidrag. Om jag får ett skatteavdrag idag via ett stödpaket vore det mest logiska att tänka att jag kommer att få betala tillbaka det senare, t.ex. genom förhöjd framtida skatt. Så, det är inte säkert att rena bidrag eller skatteavdrag funkar så bra.En metod som fått ett större stöd är statliga investeringar i infrastruktur (tänk: Öresundsbron o.dy.). Här skapas jobb på kort sikt vilket ger folk mer pengar (och kanske spenderar de i alla fall lite av det). På lång sikt kan bättre affärsförutsättningar ge fler företag, generera mer skatteintäkter o.s.v. Givetvis finns andra typer av stimulansåtgärder en stat kan använda, kanske någon annan kan fylla i och förklara dem??
• ”The only thing we have to fear is fear itself” / Franklin D Roosevelt.
  Som jag har fattat det handlar krisen om förtroende, eller snarare om brist på förtroende. Investerare vågar inte ta risker–>mindre investeringar–> färre arbetstillfällen –> längre inkomster hos konsumenter –> mindre konsumtion –> ännu sämre läge för investeringar –> ännu mindre investeringar –> o.s.v. En ond cirkel som måste brytas. Det är där psykologin kommer in. I sin gigantiskhet har Obamas stödpaket en väldigt viktig roll att spela tror jag: att det visar att  regeringen är fast besluten att komma ur krisen. Att presidenten tror att det är möjligt. Obama och stödpaketet står för det hopp som kan bryta den onda cirkeln.
   
• Så är hoppet och förhoppning om folks brist på ”rationalitet” det vi har att hoppas på?? 
   
• Kanske är krisen också ytterligare ett steg i den förändrade maktbalansen i världen.  Ska bli intressant att se om många länder kommer att försöka styra så att de inte blir så beroende av ett enskilt lands importer i fortsättningen. Dessutom kommer USA troligen att behöva hjälp av Kina för att få igång det konsumtionen, och därmed det ekonomiska maskineriet, igen. Markerar krisen ytterligare ett steg mot slutet på rex americana??