
'PE' aka Nelson Mandela Bay Metropolitan Municipality
För att samla material för mitt exjobb har jag tillbringat en vecka i Port Elizabeth (i folkmun: PE), Sydafrika. En fantastisk vecka, ett minst sagt spännande land.
Varför just dit? Inspirerat från det jag jobbar med på UNIDO utgår exjobbet från att många industrier (branscher) har blivit mer globaliserade. En sådan industri är bilindustrin (andra exempel är elektronik och tyg-och klädesindustrin). Ni vet vad det handlar om: företag världen över konkurrerar inte bara med lokala konkurrenter utan med företag från världens alla hörn. Outsourcing, off-shoring, near-shoring och så vidare beskriver detta. På grund av sitt mörka förflutna öppnade Sydafrika upp för handel och investeringar 1994, senare än många andra länder som därför varit utsatta för global konkurrens under längre tid och därmed tvingats effektivisera. För att på kort tid komma ikapp omvärlden skulle man kunna tänka sig att Sydafrikanska företag i bilindustrin har gått igenom ett stålbad för att öka sin effektivitet och konkurrera i den minst sagt krävande bilbranschen. Det är därför jag siktar på sydafrika.
Och när man pratar bilindustrin i sydafrika hamnar man lätt i PE – tidigare kallad ’Motown’ – på grund av stadens fordonskluster. Med den bakgrunden har jag i veckan studerat ett antal leverantörer för att se hur de uppgraderar sin teknologi och blir effektivare. För effektivitet är ett måste med krävande kunder och konkurrens från låglöneländer på uppåtgående. Flera jag pratat med använder ett talande uttryck: ”stuck between a rock and a hard place” (ungefärligt översatt: ’fast mellan en klippa och någonting hårt’). Med mycket intressanta tankar i bagaget väntar nu hårdkörning och framläggning så småningom.
Men jag hann se mer än så under min korta vecka i PE. Tillsammans med en guide var jag på besök i en pub i ett av de gamla ’townships’ som man hittar här och där i PE igår kväll. För musiken stod den lokala kyrkans gospelkör. Jag hade lätt gått i kyrkan om jag bott där! Hela puben inklusive stela turister skakade sina lurviga.

skjul i ett township i närheten av red district, PE
Var grymt kul, intressant och hjärtskärande att se dessa delar av PE. Under apartheidtiden byggdes townships dit de svarta tvingades flytta för att separera vita och icke-vita (svarta, färgade, etc.). Townshipsen ligger utanför centrum och ser ofta ruffiga och nedgånga ut. Trots det är långtifrån alla som bor där fattiga. Gemensamt för dem som bor där är att de är svarta. Enligt min guide Nelson är gemenskapen stark och bidrar till att även de som svänger in på grusvägarna i den nyaste BMW-modellen väljer att stanna snarare än att flytta ut till mer välbärgade kvarter.
Har ni förresten sett Russel Peters stand-up om afrikanska klick-namn (http://www.youtube.com/watch?v=Yj-1kp777NM) ? I PE är det tredje officiella språket Xosha (uttalas [’klick/smack’-ossa]), och det klickades hejvilt. Helt omöjligt att härma, tro mig jag försökte. För övrigt måste [smack-ossa] vara ett dåligt hund- eller hästägarspråk.
Nu går snart mitt flyg härifrån Johannesburg, så det blir en patenterad punktlista som får avsluta. Vad mer?
Nu tillbaka till Wien för att avsluta UNIDO-internshipet. 31/7 blir sista dagen. Sen hemåt svea rike och den fjärde storstadsregionen (dvs linköping för de som inte hört om detta ambitiösa projekt).
För övrigt borde alla stödja Calabash Trust (http://www.calabashtours.co.za/trust.htm)